I väntan...

på att det händer något i själva huset så tänkte jag berätta om hur det gick till när jag kom över mitt lilla hus.
Som alla andra husspekulanter kollade jag ju hos den lokala mäklaren.
Där fanns ett hus som passade mig storleksmässigt. Priset passade mig dock inte alls!
Huset var helt ok utvändigt, och hade även det stor potential att bli riktigt fint och mysigt, men även där krävdes en totalrenovering. När jag undrade varför det låg så högt i pris blev svaret " du ser ju Lelång". Jaaa... jag ser Lelång... Men någon strandtomt är det ju inte... DÅ hade jag kunnat förstå, men i det här fallet är man tvungen att korsa en trafikerad väg för att komma till vattnet, och vad ska dit och göra... inte bada i alla fall... inte så badvänligt just där.
Nej, sökandet gick vidare...
Plötsligt kom jag på det lilla gula huset... Jag visste att farbrorn som bodde där var till åren, jag förstod att han inte riktigt orkade med sitt hus, för sådant lägger man märke till. Och då kom jag på... att jag kände ju faktiskt en släkting till farbrorn. Jag gick och funderade i några dagar på om man verkligen kunde med att ringa och fråga  hur farbrorn tänkte över sin boende-situation, och bestämde mig för att, JA, det kan man.
Sagt och gjort.. Jag ringde upp, förklarade att jag letade efter ett litet hus, men att det var lite ont om det för tillfället. "Jag tänkte på din svärfars hus... orkar han med det, eller funderar han på någon annan form av boende?" Till svar får jag då "Nej, han ska flytta till servicelägenhet om 2 veckor" "Jaha, men huset, ska ni ha kvar det?" "Nej, vi ska sälja, har bara inte hunnit få ut det till mäklaren än"

Och på den vägen är det! =) Ibland har man tur!
Och jag kan slå mig i backen på, att om jag ställer mig på tå (jag är kort) så SEEEER jag Lelång från mitt hus också! Så det så!

Lelång